Yvonne Domeij föddes 1944 och bor i Stockholm. Med boken Trasdocka, som utkom hösten 2006, gör hon sin debut som författare. Hon inledde arbetet med boken under en skrivarkurs på Klaragården, Stadsmissionens hus för hemlösa kvinnor. Yvonne Domeij medverkar även i antologin En otrolig tigerkaka – En bok om Viggbyholmsskolan 1928-1972, som en katt bland hermelinerna som hon uttrycker det själv. Under rubriken ”Försök till upprättelse” skrev hon så här i sitt författarporträtt i Svensk Bokhandel inför debuten:
”Jag tror på ordets makt när jag gör sen debut med en skildring av min sexuella debut. Men kan något så privat verkligen ha ett allmänt intresse? Jag vill tro det och konstaterar att också Ordfront tror det. Trasdocka handlar om min barndom och det vuxenblivande jag bestals på. Den handlar om trauma och traumaskador. Men den handlar också om den läkande kraft som finns i den sanning som ska göra oss fria, nämligen sanningen om oss själva. Den handlar mest av allt om att det finns en väg tillbaka.
Min förövare gjorde mig till offer. Under skrivandet av Trasdocka börjar jag återskapa mig själv till att bli den jag var ämnad att vara innan jag mötte min förövare. Jag tror att skrivande dödar trollen. Mitt lidande var namnlöst, men jag gav det namn. Undra på att jag tror på ordets makt!
Som barn fantiserade jag om att bli arbetarförfattare, som Ivar Lo, men mitt arbetsliv slutade med förtidspension. I dag är mina förebilder Marie Cardinal, Moa Martinson, Birgitta Stenberg, Kerstin Thorvall, Märta Tikkanen och Sonja Åkesson.
Kanske blir min bok en biljett till en klassresa? Jag tillhör varken socialgrupp I, II eller III utan har alltid hört hemma i socialgrupp IV som medborgare i fjärde världen och representant för det man kallar ”white trash”.
Sedan min förövare förgick sig mot mig har både omvärlden och jag själv lagt skuld på mig. För tio år sedan blev jag hemlös som en följd av min traumaskada. Sju år senare skrev jag Trasdocka. Jag hade tänkt bekosta utgivningen själv för jag trodde inte att något förlag skulle vilja ge ut den. Men mina pengar räckte inte till. Då visade jag mitt manus för författaren Jan-Henrik Swahn som var volontär på Klaragården, Stockholms Stadsmissions daghärbärge för utsatta kvinnor. Det var han som föreslog att jag skulle skicka det till Ordfront.
Och nu kommer den alltså: min sanning, mitt försök till upprättelse – min Trasdocka.” Yvonne Domeij bloggar här.