Här läser du om Karin Wahlberg och om hennes böcker.

Om Karin Wahlberg

Våren 2001 debuterade jag som författare på Wahlström & Widstrand med kriminalromanen Sista jouren. Jag skulle fylla 51 år i slutet av året. En mogen debutant. Men lycklig.

Då förstod jag givetvis inte att jag hade fått ett nytt yrke – jag är ju både utbildad lärare och läkare. Ännu mindre begrep jag vad det skulle föra med sig. Fantasins förmåga att tänja på gränser är kraftfull. Jag mådde helt enkelt bra av att hitta på. Kunde snarare inte låta bli. Och fick samtidigt en ventil från mitt andra yrkesliv som läkare.
Men att få ihop böcker kräver sittfläsk. Det behövdes även under läkarutbildningen. Betongbaken var med andra ord redan upparbetad.

Under första bokens tillkomst arbetade jag heltid som läkare på Universitetssjukhuset i Lund. Jag är gynekolog och förlossningsläkare. Idén till deckarintrigen poppade upp i min hjärna en morgon på kliniken. Jag gick raskt hem och hade ihjäl en läkare och skapade i samma stund det så småningom äkta paret Veronika Lundborg och Claes Claesson. Hon läkare, han kriminalkommissarie. Jag har även skrivit en historisk roman och barnböcker.

Skrivandet kommer från pappa journalisten, skulle jag tro. Min uppväxt i Kalmar kantades av böcker och skrivmaskinsknatter. Det flöt på när jag väl satte igång att skriva. Då när barnen var utflugna och jag redan hade gjort så mycket annat. När jag var säkrad i försörjningen, något som varit viktigt för mig. Jag som fick min tillvaro helt upp-och-ner när jag var nio år och min mamma dog.

Numera arbetar jag deltid som läkare. Åker till Gotland, bor i sommarstugan, och arbetar på kvinnokliniken en vecka eller två i stöten. Från det stora sjukhuset, till det lilla – en spännande resa.
Jag har tagit det som en utmaning att försöka beskriva sjukvården inifrån så att de som arbetar inom vården känner igen sig, och de som står utanför får en inblick. Denna komplexa verksamhet inom vars väggar allt kan ske. Smärta, oro och död, men även glädje och lättnad präglar innehållet i alla mina böcker. Och det alldeles vanliga trasslet som allt arbetsliv innehåller.

Med ”Än finns det hopp” (2013) lägger jag ett historiskt perspektiv på vården och gestaltat livet på ett lasarett under 50-talet. Blickar bakåt mot tiden då jag själv var barn.

Biografi

Född i Kalmar 1950.
Studenten 1969 från Stagneliusskolan i Kalmar.
Studier i Lund: filosofi, svenska, religionskunskap.
Bor i Visby 1972–1973. Första barnet föds 1973.
Lärarhögskola ett år i Malmö 1975.
Bor i Växjö 1976–1983. Arbetar som lärare för invandrare i Alvesta, gymnasielärare på Finnvedsskolan i Värnamo, lärare på högstadiet i Ljungby, Alvesta och slutligen på Teleborgs Centrum i Växjö. Andra barnet föds 1977.
Flyttar till Lund 1983. Doktorand i Nordiska språk. Fullföljer inte fram till en avhandling.
Börjar läsa till läkare 1987. Inleder med drygt två terminer på Karolinska Institutet i Stockholm. Därefter en kort tid i Lund. Den kliniska utbildningen på tre och ett halvt år på det som då hette MAS, Malmö Allmänna Sjukhus, numera Skånes Universitetssjukhus, Malmö.
AT som läkare i Oskarshamn 1993–1994. Gör även sju månader på kirurgkliniken där 1997.
Läkare på kvinnokliniken i Lund 1994–2010. Färdig specialist i gynekologi och obstetrik 1999.
Läkare på Kvinnokliniken i Visby 2010–
Har arbetat deltid som läkare alltsedan författardebuten 2001 med Sista jouren.